I den bästa av tjejvärldar – Essä 3

I den bästa av tjejvärldar - Text: dricka folköl sova onanera sova och gråta till Grey’s Anatomy. Svara ärligt: När grät du senast? Allting är så skört och jag försöker balansera på ett florsockertunt manus. Tejpa ihop hela scenbygget. Fuskbygget. Sedan börjar blodet rinna nerför låren. Vi har ett möte och jag är bortom mig av stress och irritation. Filippa kan inte fatta varför, vi har ju massa tid och allt löser sig. Sådant som för mig tar tre dagar att göra tar för Filippa tre timmar. Det är otäck stämning runt bordet. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Jag kan knappt ens titta på dem för jag känner mig så liten och arg. Jag fejkar ett toabesök. Jag vägrar visa mig svag. Men tårarna är ohyggliga svikare, de går inte hålla tillbaka. Vi skiljs åt och jag tänker att nu är det slut. Jag frågar min syster och min älskling om jag alltid säger att detta är sista gången. De svarar båda att jag sagt det ovanligt lite inför just dessa bjudningar. 22 september 2014 – Tillbaka till Womanhouse. Tidigt i våras har vi fyra möte i Filippas ateljé på Konstfack. Maria och Filippa delar med sig av arbetetsprocessen så långt och jag har köpt prinsesstårta. Inspirationsmaterialet i bildform är miljöer eller väggar byggda med olika tekniker i textil, dag- eller skissböcker och gigantiska cirkulära ljuskronor i gjutjärn. När jag ser Faith Wildings Crocheted Environment bland bilderna börjar jag le. Trots att jag varit iväg har vi alltså varit på samma plats: Womanhouse. Under den månad 1972 som Womanhouse är öppet för offentligheten besöker tusentals personer huset. Det är en av de första feministiska konstutställningarna. Det är också succé. Och senare kanon. En symbol mer än något annat. Wilding är idag kluven inför men trött på att Crocheted Environment och performancet Waiting, som båda uppfördes på Womanhouse, är de verk som förföljt, närmast konserverat, hennes karriär mest envist. Hon berättar i en intervju att hon varje vecka får tackmail från unga kvinnor som nyss upptäckt Waiting, för det stämmer precis in på deras liv. Men det är ju sorgligt, tycker både Wilding och jag. Ändå drömmer jag mig dit. Och ja, jag vet att jag romantiserar, inte så mycket konsten som sam-arbetet och samtalen, men det är kraft även i fantasier. Och vänskap mellan kvinnor är radikal. 40 år efter Womanhouse arrangerar University Nebraska-Lincoln Womanhouse v 4.0 för att rikta fokus på hur feministisk politik inverkar på konstnärligt skapande och vice versa, då och idag. Och det är härifrån inspirationen till ett rum vars väggar, golv och tak är täckta av kvinnors använda klädesplagg kommer.

I den bästa av tjejvärldar – Text: dricka folköl sova onanera sova och gråta till Grey’s Anatomy. Svara ärligt: När grät du senast? Allting är så skört och jag försöker balansera på ett florsockertunt manus. Tejpa ihop hela scenbygget. Fuskbygget. Sedan börjar blodet rinna nerför låren. Vi har ett möte och jag är bortom mig av stress och irritation. Filippa kan inte fatta varför, vi har ju massa tid och allt löser sig. Sådant som för mig tar tre dagar att göra tar för Filippa tre timmar. Det är otäck stämning runt bordet. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Jag kan knappt ens titta på dem för jag känner mig så liten och arg. Jag fejkar ett toabesök. Jag vägrar visa mig svag. Men tårarna är ohyggliga svikare, de går inte hålla tillbaka. Vi skiljs åt och jag tänker att nu är det slut. Jag frågar min syster och min älskling om jag alltid säger att detta är sista gången. De svarar båda att jag sagt det ovanligt lite inför just dessa bjudningar. 22 september 2014 – Tillbaka till Womanhouse. Tidigt i våras har vi fyra möte i Filippas ateljé på Konstfack. Maria och Filippa delar med sig av arbetetsprocessen så långt och jag har köpt prinsesstårta. Inspirationsmaterialet i bildform är miljöer eller väggar byggda med olika tekniker i textil, dag- eller skissböcker och gigantiska cirkulära ljuskronor i gjutjärn. När jag ser Faith Wildings Crocheted Environment bland bilderna börjar jag le. Trots att jag varit iväg har vi alltså varit på samma plats: Womanhouse. Under den månad 1972 som Womanhouse är öppet för offentligheten besöker tusentals personer huset. Det är en av de första feministiska konstutställningarna. Det är också succé. Och senare kanon. En symbol mer än något annat. Wilding är idag kluven inför men trött på att Crocheted Environment och performancet Waiting, som båda uppfördes på Womanhouse, är de verk som förföljt, närmast konserverat, hennes karriär mest envist. Hon berättar i en intervju att hon varje vecka får tackmail från unga kvinnor som nyss upptäckt Waiting, för det stämmer precis in på deras liv. Men det är ju sorgligt, tycker både Wilding och jag. Ändå drömmer jag mig dit. Och ja, jag vet att jag romantiserar, inte så mycket konsten som sam-arbetet och samtalen, men det är kraft även i fantasier. Och vänskap mellan kvinnor är radikal. 40 år efter Womanhouse arrangerar University Nebraska-Lincoln Womanhouse v 4.0 för att rikta fokus på hur feministisk politik inverkar på konstnärligt skapande och vice versa, då och idag. Och det är härifrån inspirationen till ett rum vars väggar, golv och tak är täckta av kvinnors använda klädesplagg kommer.