Weaving Horse

2018,  Växjö konsthall

Platsspecifikt och interaktiv performance av och med Louise Blad och Filippa Hanzon

Utdrag ur manus:

Föreställ dig att du är i en konsthall.

Föreställ dig nu att du är i en konsthall.

När Louise var liten låg här en mattaffär, men om det vet jag ingenting.

Vi stannar till.

Du står nu barfota på en långhårig matta. Spreta med tårna. Lyft upp dina tår låt dem sedan sjunka ner i det mjuka, spreta i spretet.

Ovanpå oss ligger ett hotell. Jag kommer till platsen för första gången och bokar ett enkelrum. Staden är främmande. Jag är främmande.

Jag kommer nu att läsa en text på engelska. Under tiden, använd dina ögon för att betrakta rummet uppmärksamt.

”When Entering a Room. Lift up your eyes and come to a standstill. Rotate, observing the ceiling, walls, windows, corners and other forms of permanency. Forget there was anything before or is anything beyond these four walls. Enter into unusual decorum.”

Nu är du ett träd. Vi utgör tillsammans en träddunge.

Farmors Baggansås

Farmors hus är ett förvuxet, förtrollat, rött torp på en ganska bortglömd plats. När jag som barn spenderade tid hos farmor bodde min faster fortfarande hemma. Jag vet inte om det var för att hon helt enkelt inte flyttat hemifrån än, hon är yngst av fem syskon, eller för att hon var sjuk. Min faster hade anorexia från tidiga tonåren. Jag har aldrig riktigt frågat om det men jag tror det började när hennes häst blev dålig och fick avlivas. Djurkroppen, köttet, tanken på blod. Mat blev outhärdligt.

     Min faster vävde eller stickade ofta och i en rasande takt. Dunk dunk lät det beslutsamt, när hon vävde. Dunk dunk lät det i hela det förvuxna torpet som att åka tåg nattetid eller som att befinna sig i magen på en stor fisk. Jag är inte säker på vad jag fick det där med att det var som inuti en fisk ifrån. Kanske hade jag på något vis kopplat ihop det med berättelsen om Jona och valen. Hemma hos farmor var Bibelns berättelser lika verkliga som verkligheten. 

L sätter sig på huk bredvid V, plockar upp bok och läser Horse in a mirror.

”If confined to a stable for a long period of time a horse will begin to weave its head from side to side in the shape of infinity. Without relase, a weaving horse will suffer self-inflicted injuries as loneliness is slowly metabolised. Placing a mirror in the stable calms a weaving horse. The horse does not recognise itself in the mirror, what is seen are the gestures of other horses reflected back as the intimacy of a herd. I assume this, as there is no way of knowing what a horse sees in a mirror.

I assume this, as there is no way of knowing what a horse sees in a mirror.”

Göl bäck brand

Blottat rotsystem

Lindblomste mot kramper och rethosta

Göl bäck brand (sägs av alla)

Promenadstråk

Saven mot håravfall

Krossade blad mot svullna fötter

 

Rutnätsstad

Varpa trådarna dunk dunk

Våren 1843 1875 1993

Rutnätsstad

Varpa trådarna (sägs av alla liksom dunk dunk)

Dunk

Dunk

Ställ dig under en Lind efter ett regnfall

Låt dropparna falla på ditt huvud

Beskydd

 

L doft. L Farmor del 2 (F fanviftande, V sätter sig på golvet bredvid F)

Mattrasorna klipptes runt farmors köksbord. Arbetsskjortor, handdukar, trådslitna sovna lakan, gardiner och jag vet inte allt. Det var saxen handen tyget.  Jag minns inte ifall vi pratade om något särskilt medan högarna av remsor växte. Men minnet av att sitta i farmors kök och klippa mattrasor är värt att spara som värdefulla skatter i en hemlig ask bland kort och pärlor och fågelskelett och igelkottständer. En viss längtan väcktes där. Saxen som gräp gräp skar igenom tyget. Tyget saxen handen.

L ger spegel till V, och tar över fanan. F Läser Hustvedt gåendes framför publiken. Ger sedan nya rörelseinstruktioner.

Farmor trodde, liksom jag, på att verkligen skärskåda saker uppmärksamt, för efter en stund ser man inte alls det som man först såg bara något ögonblick tidigare. Att betrakta en människa eller ett föremål uppmärksamt betyder att den eller det kommer att bli allt mer främmande och att man ser mer och mer.

Lindarna som står längs med Västra esplanaden lider av vatten- och näringsbrist.

 All jord runt omkring dig forslas bort.

Ditt rotsystem är helt blottlagt och dammsuget. Du planteras som i ny jord, ovanpå singel och sedan lavasten. Jorden är främmande. Du är främmande.

F: Nu tänker jag att vi ska umgås med, och känna på, några tyger tillsammans. Det är tre olika tyger vi kommer känna på. För att uppnå högsta möjliga känsel, ber vi dig blunda.

Håll ögonen slutna tills vi säger så.

L : 1.Det här är en vävd duk. Olika nyanser av blå. Ljusblå är min fasters favoritfärg. Klia och riv gärna med nageln för att känna hur trådarna korsar varandra… Gåsögon, rosengång, munkabälte, gubbaväv, rips är exempel på olika vävtekniker. Nu kan du släppa duken för nästa tyg.

 F: 2. Sträck på tyget för att känna elasticitet. Gnugga sedan tyget mellan handflatorna. Det är ett vackert men sticksigt silvernät. Gnugga snabbare.

Flertalet av världens textilarbetare är kvinnor. Flertalet av världens textilarbetare har otillräckliga löner, långa arbetsdagar, osäkra arbetsvillkor och farlig arbetsmiljö fylld av tygdamm och kemikalier. De kläder vi köper här i Sverige produceras av kvinnor i Asien, främst Kina. Vad jag försöker säga är: (med spökröst) Handla inte på Hennes & Mauritz.

L. 3. Nästa tyg är: En blommig vaxduk som låg på bordet när vi fikade på farmors kringlor ute på verandan. Låt dina fingertoppar landa på duken som regndroppar. Farmors berömda kringlor… Tryck händerna dina mot duken, och släpp sedan. Här är det bra att ha lite svettiga fingertoppar för extra härliga ljud.

Föreställ dig att du är i en konsthall

Föreställ dig nu att du är i en konsthall

Konst och kunskap

2018, Projektet Konst och kunskap undersöker pedagogik som konstnärligt material och hur konstnärsrollen påverkas när skolrummet blir arbetsplats. Frågor som berör sambanden mellan konst och kunskap omsluter projektet.

Under 2018 bjöds jag och konstnären Kristoffer Svenberg in till Växjö för att delta i Konst och kunskap. Vi medverkade i en konferens på Italienska palatset, producerade workshops och bidrog till en publikation.

Tillsammans med Elin Wägnerskolans årskurs åtta genomfördes sex workshoptillfällen. Mina workshops berörde performancekonst samt normer kring begär, kropp och makt.

Fotografier: Kristoffer Svenberg

 

Omslag av publikation (S)LL Sappho Magazine

(S)LL Sappho Magazine

Sappho Magazine var en månatlig tidskrift, skrivet av lesbiska för lesbiska mellan åren 1972 till 1982. Jackie Forster var huvudredaktör och för att närmare förstå hennes värderingar och begär är Sappho helt väsentlig. Jackies tillbakablickande artikel om tidskriften, som jag publicerar i sin helhet, återspeglar både avgörande händelser i en enskild persons liv och viktiga skeenden i lesbisk feministisk historia, utifrån en brittisk kontext.

Uppslag ur publikation (S)LL Sappho Magazine

 

 

 

 

Uppslag ur publikation (S)LL Sappho Magazine

 

Uppslag ur publikation (S)LL Sappho Magazine

Grafisk form: Nathalie Ruejas Jonson

Bild av publik sittandes i rader som lyssnar på en person som läser

Läsning och panelsamtal under West Pride, Gbg, 2017

Bild ovanifrån på ett bord med en publikation på, lilafärgade arkivhandskar och ett askfat med fimpar

Detalj utställning, West Pride, Gbg, 2017

Flera nummer av lesbiska tidskriften Sappho utspridda över ett bord. Två händer som läser i en tidskrift

Sappho

Research om och gestaltande av lesbiskt arkivmaterial från Glasgow Women’s Library. Sappho var ett kollektiv och en tidskrift, skriven av lesbiska för lesbiska, 1972-82. Jackie Forster agerade huvudredaktör.

 

(Some) Legendary Lesbians

(some) legendary lesbians, Trailer: Calle Holck

 

2013 – pågående
Konstnärlig forskning, performance, text och varierande gestaltningar.

(Some) Legendary Lesbians är ett pubquiz, bibliotek och kanske en kärleksförklaring som utforskar Jackie Forsters liv och arbete samt hennes kamp för Storbritanniens lesbiska arkiv. Sedan hösten 2013 har jag begärligt cruisat arkivet på Glasgow Women’s Library. Utifrån vykort, foton, pressklipp och en refuserad självbiografi skriven på baksidan av gasräkningar tar en delvis dold berättelse om Jackie Forster, Jacqueline Mackenzie, Straight Thespian och Roaring Lesbian form.

(Some) Legendary Lesbians is performance art and performative text based on lesbian archival material. It’s a pub quiz, a library and maybe a declaration of love that explores the life and work of Jackie Forster and her struggle to keep Great Britain’s Lesbian Archive running. I’ve been cruising the archive at Glasgow Women’s Library since the fall of 2013. From postcards, photos, press clippings and a refused autobiography an unheard story of Jackie Forster, Jacqueline Mackenzie, Straight Thespian and Roaring Lesbian takes shape.

 

(Some) Legendary Lesbians - Bild på en vägg fylld av vykort uppförstorade till posters. Dear Jackie – Postcards as Posters Galleri Mejan, 2014 Foto: Jean Baptiste Béranger.

Dear Jackie – Postcards as Posters Galleri Mejan, 2014. Foto: Jean Baptiste Béranger

Bild på installationsvyn på Italienska palatset, 2016. En projektorduk som är i lila material med en vit fyrkant för själva duken. Det står "Sappho" och den har flera kvinnotecken på dig. Under den står en bokhylla.

Installationsvy, Italienska palatset, 2016

Installationsvy Galleri Mejan, 2014. Foto: Jean Baptiste Béranger

Postcards as Posters

Lavendelamuletter, Italienska palatset, 2016 (detalj scen IP)

Lavendelamuletter, Italienska palatset, 2016

Performance, PotatoPotato, 2015. Louise står framför en grupp personer som sitter på stolar. Bredvid sig har hon flertalet kartonger.

Performance, PotatoPotato, 2015

Louise gör research på Glasgow Women’s Library, 2014. Louise sitter till vänster i bilden och har massor av grönblå kartonger bakom sig.

Research Glasgow Women’s Library 2014

 

(Some) Legendary Lesbians har genomförts i samarbete med The Unstraight Museum på Marabouparken och Etnografiska museet (Stockholm SE), Fringe Festival/STOFF (Stockholm SE), Borås Pride (Borås SE), Artisten West Pride (Göteborg SE), Italienska palatset (Växjö SE), PotatoPotato (Malmö SE), Galleri Mejan (Stockholm SE), Baltic 39 (Newcastle GB) och Old Hairdresser’s (Glasgow GB).

(Some) Legendary Lesbians genomförs med stöd av Kungl. Konsthögskolans Konstnärlig forsknings- och utvecklingsarbete, Längmanska kulturfonden, Helge Ax:son Johnsons stiftelse, Stockholm stads kultur- och fritidsförvaltning, Kvinnofolkhögskolans gåvo- och minnesfonder samt Folkuniversitetet.

Esters äpplen -Esters äpplen - Sju personer sitter runt ett bord med tyger som har färgglada streck på sig. Foto: Calle Holck

Esters äpplen – ett vandrande körverk

2016, Escaping Space, Fullersta gård (Huddinge SE)
Platsspecifik performance och körverk av och med Louise Blad och Filippa Hanzon

 

 

Fem personer tar ett gruppfoto framför en gul villa. De har kläder med färgglada streck på sig. Foto: Calle Holck

Tre-fyra personer tittar och pekar på ett gammalt fotografi där åtta personer är uppställda för ett gruppfoto. Foto: Calle Holck

Esters äpplen - Fem personer uppställda och poserandes på ungefär samma sätt som ett gammalt fotografi. Foto: Calle Holck

Foto: Calle Holck

Under en timme prövar vi hur långt minne ett äpple har, rör våra kroppar i relation till Fullersta gårds 400-åriga liv samt förnimmer smaker, Acts of kindness och helt andra saker, eller?!

When entering a room. Forget there was anything before or is anything beyond these four walls…

Stryk gärna äpplet sakta över kinden eller armen för att känna temperatur och yta.

Refr: Amorosa Red Delicious Duvblå
Brännvin och mjölk x2

Använd en vass och ren sekatör för att forma kronan. Snitten ska alltid läggas strax ovanför en utåtriktad gren eller ett utåtriktat öga. Grenen kommer nämligen att fortsätta växa åt det håll som ögat pekar.

– SNÄLL SNÄLL SNÄLL SNÄLL!!!

Då kungens befallning och förordning hade blivit känd och många flickor fördes till kungens harem i Susa, hämtades även Ester.

Vi vet ju egentligen mer om kakelugnarna än om människorna som levt här i huset. Så hur ska vi tolka berättelsen om Ester? Vi vet ju ingenting om henne!

Enter into unusual decorum
Enter…

 

Medverkande: Alva Blum André, Filippa Hanzon, Hanna Edh, Jenny Salomonsen, Louise Blad, Norah Birgen, Temilia Moberg
Musik: Temilia Moberg
Ljuddesign: Anna Haglund

Middagsbjudningen - bild på flertalet olika plagg och tyger som hänger tillsammans så att du inte kan se igenom dem. De flesta i samma röda färgskala.

Middagsbjudningen

2011-2014, Platsspecifika performance, rumsligheter och samtal
Av och med Andrea Berglund, Filippa Hanzon, Louise Blad och Maria Jennefelt

Middagsbjudningen är feministiska händelser i form av platsspecifika måltider på något vis liksom sprungna ur Judy Chicagos ”The Dinner Party”.

Middagsbjudningen har genomförts på Högkvarteret (Stockholm SE), MDT (Stockholm SE), Dansens hus (Stockholm SE), Konsthall C (Stockholm SE), Littfest (Umeå SE), Botkyrka konsthall (Stockholm SE) och på buss 147 Liljeholmen-Hökmossen samt i en källare i Hägersten (Stockholm SE).

Länkar:

I den bästa av tjejvärldar!

Manifest, kamp och utopi

X;;3⁄5jfh&%97÷gF#.v?qvö©

Den fysiska berättelsen

A Room

Judy Chicago: Tvivel, smarta karriärsval och så tvivel igen

Ett rött ark i botten, med vit spets på. Ovanpå det ett foto av två personer som ligger skavfötters, rygg mot rygg. Längst upp är ordet "rysningar" skrivet i utklippta bokstäver. I den bästa av tjejvärldar.

Middagsbjudningen / I den bästa av tjejvärldar!

2014, Andra sidan, källare i Hägersten och på SL-buss 147 (Stockholm SE)
I samarbete med PotatoPotato

I den bästa av tjejvärldar undersöker typ femininiteter som potential. Kanske… Fotbad… ljussammankonst… dagboksläsning ,,, viska hemligheter, eller? Brödfläta *fniss* — — tråden löper — — — – karva skedar ur rotfrukter med morakniv blir rotfruktssoppa – bygger och bär Rosa?! Ligger i ett himmelsblått kuddhav (med dig) och sippar glassdrinkar bara för att vi känner för det

Bild på en boksida som har en vitröd kant, vit bakgrund och sedan en röd platta med blå kant. Inuti den röda plattan står det: Jag tänker att det vore fint. Räcker det? Vet du någonting? Duger du till? Nej. Vi vill i alla fall träffa er - gör.

Kollage Middagsbjudningen / I den bästa av tjejvärldar! Bild 1 är på bubbelflaskor, kaffeburk och ett rött kuvert där det står "Judy Chicago The Dinner Party" på. Bild 2: Fyra händer med gula handskar. Bild 3: Tre personer som sitter i ett rum med massa kläder som hänger som tygvbäggar och med kuddar omkring sig. Bild 4: Stolar som står i en ring med varsin rosa balja under sig. Bild 5: Massa rotfrukter. Bild 6: Fler kuddar och kläder. Bild 7: Louise sitter på huk framför ett bord med mat. Bild 8: En vägg av tyg i form av kläder. Foto: Andrea Berglund och Louise Blad

Foto: Andrea Berglund och Louise Blad

Välkommen in! Här kan du hänga av dig tunga ytterkläder och ställa av skor. Ta också av dig strumporna. Innan du går genom draperiet får du ett ljus i handen. NU. ÄR. DU. INNE. Det är mörkt men i mitten hänger en ljuskrona lågt ner med tre brinnande vaniljdoftande ljus. Du tänder ditt ljus och placerar det i kronan. Ljuset växer flämtande, öppnar upp i mörkret. Väggarna är sydda av tyg och rosa bomullsmoln. På golvet en lurvig matta. Nu tar du på dig en lavendeldoppad grön/cerise/ljusblå fotsid särk och sätter dig i tystnad på en av de 20 stolarna som står i en cirkel runtom ljusen. Blunda om du vill. Framför varje stol finns ett kärl med ångande hett vatten. Nu stoppar du dina fötter däri. Mer vatten hälls regnstrilande på från stora vattenkannor. Tre dagböcker öppnas. Vi läser högt:

27 mars 2014

Blunda! Lyssna till dina egna andetag. Lyssna till vattnets andetag. Hör sedan allt som pågår simultant i detta rum just nu. Vilka ljud hör du? Hur låter rummet? Ta ett par djupa andetag.
Känn hur alla spänningar försvinner och hur du slappnar av.
(5 sekunder)
Nu blir du medveten om ögonen Låt ögonen slappna av. Känn hur de slappnar av.
(5 sekunder)
Nu blir du medveten om vattnet. Om dina tår och dina tånaglar.

Jag blir alltid så hungrig när jag är nervös. Smält ost och crème caramel.

1:a november 2007

jag har undrat så länge vad som skulle kunna få mig att gråta och så var det ett mejl från dig så klart.
Du är så nära, men så långt borta och jag trodde det var en klyscha men jag tänker och känner med dig hela tiden och pratar om dig. Min älskade, älskade vän. Och jag vill inte att du ska vara ledsen, för du är så jävla stark och idag i skolan lärde jag mig att de är de som bäst klarar av skit som får den, och det har man ju hört förut, men ändå.

Åh herregud vad jag saknar att prata med dig!!!! Så jävla, jävla,
jävla, jävla mycket.
 Jag vill så gärna reda ut dina mönster och prata och prata hela natten och dricka sjuhundra koppar kaffe ur min hundmugg och kanske sitta i fönstret och så kommer det ånga ur munnen för att det är så kallt. Och så äger vi världen igen, för det är grunden och jag känner hur mina ord faller platta i cyberrymden hur de bara är ord, men du vet 
att det är mer. Det är en kärlek som aldrig kommer vara destruktiv iallafall.
 Skaka kroppen och hoppa ur dig alla demoner älskling. 
JAG KOMMER!
 Men berätta; vad händer egentligen????

18 februari 2014

Som material väljer vi det som varit nära kroppen; veckade kläder, bomullslakan, en madrass formad efter personen som nyss klev upp klädde av sig klädde på sig. Vi hämtar säckar med tröjor, skjortor, kjolar, jeans över stadens rum.
Spåren finns kvar även om kroppen går förlorad när plaggen klipps itu. Det är mintpastiller och knivar i fickorna. Tyget i handen, handen
tråden glest vävd, tråden hårda knutar, tråden löper, leder oss vidare — — — — — — — — — — — —

19 mars 2014

Jag gick hem för att fingervirka och idag var det som om ingen ville gå hem. Jag pratade med Jenny som sa att det radikala är att följa magkänslan, att vi ska våga vara i det. Att känslor är det radikala. Jag strimlade lakan och färgade i lökskal, tänkte linda in stolarna i det. Jag gillade bilden av mig själv: Hur jag hade gått till affären, köpt lök, att jag lyssnade på P1 medan jag stod och kokade ihop det. Att jag hade ett projekt med mig själv. Att jag ingick i någon slags harmonisk bild.

12 mars 2014

Fick svar från Carolina min chef, om att jag kunde komma och hämta kläder på måndag kväll. Jag kom hem med dom och började gå igenom dom för att se om det var något jag ville ha. Det kändes väldigt intimt att hålla i hennes kläder. Jag undrade om jag kunde ha dom på mig. Var dom dyra? Du blundar väl fortfarande. Lyssna till ljudet av dammsugare kladdigt högklackat det som rinner. Lyssna till dina egna andetag.

23 mars 2014

Det blev fult, vi bestämde oss för att inte ha med det. Fingervirkningen blev också ful. 
Det känns ibland som om jag måste fajtas för att få ha med mina idéer.

27 mars 2014

Bli nu medveten om musklerna runt munnen. Och läpparna. Känn hur spänningen släpper… och slappna av.
(2 sekunder)
Slappna av.
(2 sekunder)
Slappna av.
(2 sekunder)

Känn nu hur musklerna i käken blir mjuka. Du känner hur de slappnar av. Underkäken sjunker för att den är så avslappad.

Hur känns vattnet?
Är det lagom varmt? Vilken färg har det? Vilken form har det? Finns det fiskar där?

10 oktober 2007

Jag har haft en bra kväll. Bra samtal om hur man tar sig igenom livet. punktat upp stöttepelare för att få allt att klarna. först
 känns allt som ljutet, det är ju så här jag ska göra. Nu drar vi igång det här. sen faller jag. faller och faller.. gråter och allt känns så jävla förgängligt. livet, vad är livet? vilka är alla vi? vad vill vi 
med det här. har vi bestämt oss för att leva i det här livet, eller
 gör vi bara det ändå. Var är alla de som man saknar? Det är vackert jag vet, men så sjukt sorgligt. allt slutar alltid i sorgligt. vilka
 vill jag göra avtryck i, vilka vill jag ska göra avtryck i mig. kan
 jag ens styra det. kan man sakna någon för alltid. Jag vill aldrig sluta sakna min mormor. dig vill jag ligga nära nu.
saknar dig

4 mars 2014

Vi förundras över att det är så mycket rosa, du vet det känns liksom pinsamt förutsägbart, jag vet inte om jag kan stå för det här. Det är en klyscha men likväl njuter jag av hur fint det blir.

19 mars 2014

I källarförrådet letar jag efter lådan med rekvisita och kostym, silverfat och 20 stycken moraknivar. I en av lådorna hittar jag en hemlig ask fylld med mjölktänder, skam, en guldpeng, en hårlock, en symaskin. Maria och Filippa tycks tro att symaskinen har en egen vilja, att en måste lirka och truga maskinen för att den ska ge stygnen räta, inte trassliga och mata fram som en kulspruta ur tygmunnen.

Vi fnissar så… Nej det var visst Marias replik. Men var är sufflösen, var hon inte med på bussen eller? Om jag bara kunde slappna av. Kom ihåg att andas. Blunda.
Ta ett djupt andetag om du vill. Sucka om du vill sucka.

27 mars 2014

Vattnet börjar svalna och kanske har någons fot skrynklat ihop sig till ett russin. Det finns rena handdukar bakom er på stolsryggarna och tjockstrumpor ni kan sätta på er.
Vi ska hjälpas åt att tömma vattenkärlen. Detta görs i tystnad. Titta på varandra om ni vill. Prata med ögonen. När ni tömt ut vattnet kan ni sätta er i cirkeln igen.

Manifest, kamp och utopi - Bild på två personer som har varsin t-shirt med tryck. Den vänstra har en röd t-shirt där det först står "rum" fast överstruket, och under står det "en". Den till höger har en gul t-shirt som det står "kamp" på. Under bilden står det "En kamp" i lila, understruken text.

Middagsbjudningen / Manifest, kamp och utopi

2013, Littfest (Umeå SE) och Botkyrka konsthall (Botkyrka SE)

Text: Andrea Berglund

BREV SOM GAVS GÄSTEN VID ANKOMST

Kära gäst!

Välkommen! Läs detta brev i tystnad för dig själv.
Kommer någon och stööör – typ, Heeej, så länge sen vi sågs! Vad gör du? Vad läser du, varför står det _______ på din tröja? – så hänvisa till kvinnorna på faktatorget i de färgade t-shitsen. Så förklarar vi, du ska just nu bara läsa vidare.

Förresten, visst har du tagit på dig din tröja? Ja, jag ser ju det nu, den passar dig sååå bra! Ah, men toppen, då ska jag presentera mig.

Jag heter Andrea Berglund och är en fjärdedel av projektgruppen Middagsbjudningen. Jag är ifrån denna vackra stad, Umeå och har – precis som du – ett alldeles eget förhållande till detta bibliotek (vi brukade tjuvröka tillsammans i högstadiet! Ah, haha, nej jag skojade bara, bibliotek röker ju inte!????).

Det jag tänkte berätta var att när jag växte upp var det poesiläsningar på söndagar i sagorummet och jag minns så väl den enda gången jag fanns omnämnd i en av dikterna som lästes. Det var Björn Säfsten som författat den utifrån identitetsförändringen som skedde mellan mig och en kille som hette Jasher på Refused releasefest av The shape of punk to come.

Varje biljett kom med en anvisning och min var att kl 21.00 ställa mig vid trappan i Hamnmagasinet och räcka upp handen. Då skulle en annan gäst som fått liknande instruktioner möta mig och vi skulle byta identitet under kvällen. Jag minns att jag var livrädd, även om Jashers var hemskt trevlig så skulle jag ju hänga med hans kompisar som alla var äldre killar i HC-svängen och jag, vem fan var jag? En liten fjortis med hippietröja.  Haha, det gick i alla fall bra, kompisarna åt inte upp mig och jag fick ett minne för livet.

Hur som helst så spred sig detta till Björn som också han var på releasen och hade som uppgift att skriva dikter. Han skrev dikter annars också, men jag tror att det var då dikten om mig kom till, Ur Andreas ögon hette den. Och han läste den här på biblioteket i sagorummet och jag satt i publiken och fick dåndimpen när jag fattade att den handlade om mig OMG LOL WTF OSV.

Björn är idag en renommerad koreograf och jag är tillbaks i min egen identitet, ser med mina egna ögon.

Förutom idag, för idag skiftar jag blick igen. Inte till någon annans, utan till den utopiska Andrea. Ur mina ögon kommer jag att se detta bibliotek som aldrig förut, jag kommer att gå runt med stora steg, titta i böcker jag annars aldrig skulle tagit från dess hyllor. Jag kommer att läsa högt ur en bok från H.07, Rh eller Ld för att hitta en ny sorts poesi. Kanske, eller så kommer jag lägga mig och sova i barnhörnan, för att det är såååå mysigt där.

Kom, följ med mig! Gör som jag nu! Gör om detta bibliotek till en plats som vi tillsammans äger för denna kväll. Som kommer att agera scen för vår feministiska kamp och utopins hjärta.

I tystnad, se dig om. Vart i biblioteket befinner du dig? Hce, Hc0, Vu? Tänk på att alla böcker som finns här är dina, är allas. Ta första boken som faller dig i smaken, slå upp en sida i mitten och läs översta raden på högra sidan. Vad säger den? … (jag väntar)

… lukta på sidan. Föreställ dig nu att biblioteket är ditt eget kök. Föreställ dig att denna bok är en mogen persika. Förställ dig sedan att orden du läste är snöflingor.

Gå åtminstone sjutton steg.

När du rör dig i detta rum – se på dina rörelser som om du såg på ett dansande snöfall. Blunda! Lyssna till dina egna andetag. Lyssna till bibliotekets andetag. Hör sedan allt som pågår simultant i detta rum just nu. Vilka ljud hör du? Vilka av dessa knäpp, buller, samtal, musik, oväsen får plats i din feministiska utopi? Ta ett par lååååånga kliv. …

Knyt dina händer. Stå stadigt. Andas in och ta sats från magen. Föreställ dig att du skriker mot vinden. Skriker i kudden. Skriker från tårna.
Gör nu något oväntat

Gör det du behöver för att se denna plats som du aldrig sett den förrut, just eftersom den är helt ny ikväll. Och just i kväll, älskade gäst, skapar vi tillsammans ett vi – en feministisk front för utopi i Sverige, hur spretigt det än kan komma att vara.

Oj, men du. Kom ihåg klockan för 18.10 samlas vi vid faktatorget. Ställ dig på ett kryss i cirkeln som finns upptejpad på golvet och invänta vidare instruktioner. Inta din position i tystnad.

Puss och kram Fett med Manifest och Kamp ikväll!

XOXO / Andrea

Bild på ett orange pappersark på en anslagstavla. Det står: Agneta Enckell, ur Anteckningar, s. 41: (Vi) måste anstränga oss med det /-/ språk vi har runt oss i riktning mot ett som aldrig haft makten, men som regerar våra aningar och som vi söker efterlikna (...) Vi äger det som fragment i diktningen, förkroppsligat i en rad eller en scen och inser, medan vi andas ut, att där vi anlänt till språket.

För programblad och övrig dokumentation se även:
https://middagsbjudningen.wordpress.com/littfest-143-13/

X;;3⁄5jfh&÷gF#.v?qvö© Bild på en grupp personer längst bort i vänstra hörnet. Framför dem hänger flertalet vita tyger på tvättlinor.

Middagsbjudningen / X;;3⁄5jfh&%97÷gF#.v?qvö©

2012, Konsthall C (Stockholm SE)

Vi avhandlar förskjutningar mellan rörelse tanke känsla. Investera i dig själv – bli den du är! Samtidigt spottar vi ut det tvångsmässiga självförverkligandeprojektet. Vi undersöker om det personliga jagprojektet kan läggas åt sidan… morr! Vi flörtar med höga förväntningar, dansar motståndet, skrattar i undertexten och bokstaverar väldoftande mjuka kakor plusmeny chokladdroppande tungomål.

 

Bild på fyra pappersark uppklistrade med röd tejp. Det står: Diamant läppglans sorg. Ingenting media slå. Ponny androgyn liten. Makt. X;;3⁄5jfh&%97÷gF#.v?qvö© Bild på äpplen, saftdunk, plastmuggar och filtar. X;;3⁄5jfh&%97÷gF#.v?qvö© Bild på en rosa plattång. Bakom är det en vitkaklad vägg som har flertalet fotografier på sig. X;;3⁄5jfh&%97÷gF#.v?qvö©

Ljudslinga på Rättbuss. Första position: Performance x3 i pannrum. Discosluss i tvättstuga. Andra position: Middag, doxa, tal x3 och hela havet stormar bland tvättlinor i konsthallen.

 

Medverkande X;;3⁄5jfh&÷gF#.v?qvö©: Anna Haglund, Johanna Gustavsson, Lidija Praizovic och Nasim Aghili