Manifest, kamp och utopi - Bild på två personer som har varsin t-shirt med tryck. Den vänstra har en röd t-shirt där det först står "rum" fast överstruket, och under står det "en". Den till höger har en gul t-shirt som det står "kamp" på. Under bilden står det "En kamp" i lila, understruken text.

Middagsbjudningen / Manifest, kamp och utopi

2013, Littfest (Umeå SE) och Botkyrka konsthall (Botkyrka SE)

Text: Andrea Berglund

BREV SOM GAVS GÄSTEN VID ANKOMST

Kära gäst!

Välkommen! Läs detta brev i tystnad för dig själv.
Kommer någon och stööör – typ, Heeej, så länge sen vi sågs! Vad gör du? Vad läser du, varför står det _______ på din tröja? – så hänvisa till kvinnorna på faktatorget i de färgade t-shitsen. Så förklarar vi, du ska just nu bara läsa vidare.

Förresten, visst har du tagit på dig din tröja? Ja, jag ser ju det nu, den passar dig sååå bra! Ah, men toppen, då ska jag presentera mig.

Jag heter Andrea Berglund och är en fjärdedel av projektgruppen Middagsbjudningen. Jag är ifrån denna vackra stad, Umeå och har – precis som du – ett alldeles eget förhållande till detta bibliotek (vi brukade tjuvröka tillsammans i högstadiet! Ah, haha, nej jag skojade bara, bibliotek röker ju inte!????).

Det jag tänkte berätta var att när jag växte upp var det poesiläsningar på söndagar i sagorummet och jag minns så väl den enda gången jag fanns omnämnd i en av dikterna som lästes. Det var Björn Säfsten som författat den utifrån identitetsförändringen som skedde mellan mig och en kille som hette Jasher på Refused releasefest av The shape of punk to come.

Varje biljett kom med en anvisning och min var att kl 21.00 ställa mig vid trappan i Hamnmagasinet och räcka upp handen. Då skulle en annan gäst som fått liknande instruktioner möta mig och vi skulle byta identitet under kvällen. Jag minns att jag var livrädd, även om Jashers var hemskt trevlig så skulle jag ju hänga med hans kompisar som alla var äldre killar i HC-svängen och jag, vem fan var jag? En liten fjortis med hippietröja.  Haha, det gick i alla fall bra, kompisarna åt inte upp mig och jag fick ett minne för livet.

Hur som helst så spred sig detta till Björn som också han var på releasen och hade som uppgift att skriva dikter. Han skrev dikter annars också, men jag tror att det var då dikten om mig kom till, Ur Andreas ögon hette den. Och han läste den här på biblioteket i sagorummet och jag satt i publiken och fick dåndimpen när jag fattade att den handlade om mig OMG LOL WTF OSV.

Björn är idag en renommerad koreograf och jag är tillbaks i min egen identitet, ser med mina egna ögon.

Förutom idag, för idag skiftar jag blick igen. Inte till någon annans, utan till den utopiska Andrea. Ur mina ögon kommer jag att se detta bibliotek som aldrig förut, jag kommer att gå runt med stora steg, titta i böcker jag annars aldrig skulle tagit från dess hyllor. Jag kommer att läsa högt ur en bok från H.07, Rh eller Ld för att hitta en ny sorts poesi. Kanske, eller så kommer jag lägga mig och sova i barnhörnan, för att det är såååå mysigt där.

Kom, följ med mig! Gör som jag nu! Gör om detta bibliotek till en plats som vi tillsammans äger för denna kväll. Som kommer att agera scen för vår feministiska kamp och utopins hjärta.

I tystnad, se dig om. Vart i biblioteket befinner du dig? Hce, Hc0, Vu? Tänk på att alla böcker som finns här är dina, är allas. Ta första boken som faller dig i smaken, slå upp en sida i mitten och läs översta raden på högra sidan. Vad säger den? … (jag väntar)

… lukta på sidan. Föreställ dig nu att biblioteket är ditt eget kök. Föreställ dig att denna bok är en mogen persika. Förställ dig sedan att orden du läste är snöflingor.

Gå åtminstone sjutton steg.

När du rör dig i detta rum – se på dina rörelser som om du såg på ett dansande snöfall. Blunda! Lyssna till dina egna andetag. Lyssna till bibliotekets andetag. Hör sedan allt som pågår simultant i detta rum just nu. Vilka ljud hör du? Vilka av dessa knäpp, buller, samtal, musik, oväsen får plats i din feministiska utopi? Ta ett par lååååånga kliv. …

Knyt dina händer. Stå stadigt. Andas in och ta sats från magen. Föreställ dig att du skriker mot vinden. Skriker i kudden. Skriker från tårna.
Gör nu något oväntat

Gör det du behöver för att se denna plats som du aldrig sett den förrut, just eftersom den är helt ny ikväll. Och just i kväll, älskade gäst, skapar vi tillsammans ett vi – en feministisk front för utopi i Sverige, hur spretigt det än kan komma att vara.

Oj, men du. Kom ihåg klockan för 18.10 samlas vi vid faktatorget. Ställ dig på ett kryss i cirkeln som finns upptejpad på golvet och invänta vidare instruktioner. Inta din position i tystnad.

Puss och kram Fett med Manifest och Kamp ikväll!

XOXO / Andrea

Bild på ett orange pappersark på en anslagstavla. Det står: Agneta Enckell, ur Anteckningar, s. 41: (Vi) måste anstränga oss med det /-/ språk vi har runt oss i riktning mot ett som aldrig haft makten, men som regerar våra aningar och som vi söker efterlikna (...) Vi äger det som fragment i diktningen, förkroppsligat i en rad eller en scen och inser, medan vi andas ut, att där vi anlänt till språket.

För programblad och övrig dokumentation se även:
https://middagsbjudningen.wordpress.com/littfest-143-13/